Ja det var ett tag sen sist, men det händer så mycket nu. Och jag har medvetet hållit mig undan. Anledningen är att vi har hjälpt en familj från Ukraina. De har fått bo hos oss. En mamma och hennes tre barn. Efter ytterligare en vecka så kom Marias mamma och pappa med katt till oss. Heimo har fått bo nere i lägenheten i Grums. Och jag flyttade in till pappa. Hans hus ligger bara sådär ca 25 meter från vårt hus.
Allting började med att min chef Calle är en väldigt engagerad man. Så han och kompisen Hampus drog igång en insamling och tog en minibuss ner till Polen och gränsen till Ukraina för att hjälpa flyktingarna. De hade plats för 6 personer i bussen som de hjälpte till Sverige. Då bestämde jag och Heimo att klart vi öppnar upp vårt hem.
Tänk om man måste fly från sitt liv, hem och land, å du får bara packa en väska. Vad tar man med sig?? Att då kunna ge lite lugn och ro de första veckorna för en familj som flyr från krig, det är det minsta vi kan göra.
Efter ca 2 veckor så kom också morföräldrarna med katten till oss. Av alla saker som man kan ta med sig så tar Natalia med sig en chokladkartong från Odessa som vi fick, då kom tårarna.
Nu har familjen fått en egen bostad i Filipstad och vi har fått vänner för livet. Och sista dagen så kommer Natalia och ger dessa kameler till mig, och säger att detta är mina 3 barnbarn..... Så mycket tårar både i glädje och sorg.
Det har varit en väldigt omtumlad resa känslomässigt dessa veckor, men så lärorikt.
